”Personalkaos på H&M”. ”Selmas trygghet försvann efter H&Ms besked”. ”Tvärstopp när facket förhandlar med H&M om hyvlad arbetstid”.
Den senaste tiden har villkoren för Sveriges handelsanställda skapat rubriker. Och det är särskilt ett företag och en företeelse som stått i fokus: modejätten H&M och hyvling av arbetstid. Många av Handels medlemmar har fått ett ”erbjudande”: fortsätt göra samma jobb på samma arbetsplats, fast färre timmar i veckan. Och se din inkomst sänkas i motsvarande grad. Vad som händer om man inte accepterar erbjudandet? Ja, då blir man uppsagd.
Vissa erbjudanden är föga mer än ett förtäckt hot.
Men vad tusan är det H&M håller på med? Hur kan de göra så här? Gäller anställningsskyddet inte längre?
Faktum är att inget i det H&M nu gör är nyheter för Handels. Vi har länge brottats med den här verkligheten. Det som sticker ut med H&M är omfattningen av försämringarna, och den cynism med vilken de genomförs.
Livet som handelsanställd börjar ofta i stor otrygghet. Sedan följer, i bästa fall, små steg i riktning mot ökad trygghet. Samtidigt ökar vanligen behovet av trygghet, i takt med att man bildar familj, behöver ett fast boende och tar banklån. Ofta ökar behovet av trygghet snabbare än den faktiska tryggheten.
Nästan 3 av 10 butiksanställda arbetare har en tillfällig anställning. Tre av fyra av dessa kallas in vid behov eller arbetar per timme. Det är de mest otrygga formerna av tillfälliga anställningar. Många vet inte om de har någon anställning nästa månad, nästa vecka, nästa dag.
7 av 10 jobbar deltid. Var fjärde har färre än 20 timmar i veckan på sitt kontrakt. Så har arbetare i detaljhandeln en genomsnittlig löneinkomst på 18 300 kronor i månaden – före skatt.
Ett tryggt jobb med en lön att leva på är således att betrakta som ett privilegium för butiksanställda. Ett privilegium man ofta behöver ägna flera år åt att göra sig förtjänt av.
Men 2016 hände något som raserade tryggheten även för den lyckliga skara som lyckats tillkämpa sig en fast anställning på heltid, eller åtminstone närapå heltid. En Coop-butik bestämde sig för att göra en omorganisering. Verksamheten skulle i större utsträckning bedrivas med deltidstjänster. Värdelöst för de anställdas trygghet och möjlighet att leva på sin lön, så klart. Och ett flagrant brott mot alla högtidliga försäkringar om ambitionen att inrätta tjänster med hög sysselsättningsgrad.
Men det stannade inte där. Coop genomförde sin omorganisation genom att erbjuda ett flertal anställa omplacering. Lagen om anställningsskydd slår fast att en arbetsgivare inte får säga upp någon ”om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig”. Denna regel är till för att skydda arbetstagaren, så att hen inte kan bli uppsagd om det samtidigt finns en ledig tjänst som hen – efter en rimlig kompetensutvecklingsinsats – skulle kunna utföra. Då ska hen i stället erbjudas omplacering till den andra tjänsten.
Vad Coop gjorde var att erbjuda anställda omplacering till samma jobb, på samma arbetsplats, men till färre timmar. Den som inte accepterade omplaceringserbjudandet kunde sägas upp, eftersom arbetsgivaren då fullgjort sin skyldighet att bereda annat arbete hos sig, resonerade Coop. Omöjligt, invände Handels. Lagen talar om ”annat arbete”, inte ”samma arbete men på färre timmar och till lägre inkomst”.
Handels tog ärendet till Arbetsdomstolen. Till Handels och många andras stora förvåning gick domstolen på arbetsgivarens linje. Lagen som skrivits för att skydda arbetstagare kunde nu i stället användas för att beröva dem deras trygghet. Inte ens den grupp som lyckats tillkämpa sig en fast anställning på heltid kan lita på att ha den kvar om några månader.
Sedan dess har Handels lyckats stärka skyddet för arbetstagarna något, genom kollektivavtal. Den som får sina timmar hyvlade har rätt till en omställningstid motsvarande uppsägningstiden. När lagen om anställningsskydd gjordes om förra året skrevs denna förändring in i lagen (den maximala omställningstiden är dock kortare i lagen än i Handels avtal; LAS 7 b §).
Ytterligare en justering gjordes i den nya lagen om anställningsskydd: omplacering till arbete med lägre sysselsättningsgrad ska erbjudas enligt turordning (LAS 7 a §). Det innebär att om alla jobbar heltid och hälften av tjänsterna ska hyvlas till halvtid så är det den halva av personalstyrkan som har kortast anställningstid som drabbas. Men på arbetsplatserna i handeln har de som har kortast anställningstid ofta väldigt låg sysselsättningsgrad. Det kanske bara är de tre fjärdedelar av personalstyrkan som har längst arbetstid som jobbar halvtid eller mer. Då är det bara bland dem man tillämpar turordningen.
I branscher med utbrett deltidsarbete kommer hyvling därför, även med den nya lagstiftningen, ofta att drabba anställda med lång anställningstid. Principen om ”sist in, först ut” sätts på så sätt ur spel.
Dessutom: om man väljer att hyvla till exempel fem eller tio timmar från allas kontrakt så blir det inte aktuellt med någon turordning. Alla berörs ju.
I lagen om anställningsskydd finns ytterligare en ny skrivning som har bäring på H&M-fallet. Där står att utgångspunkten ska vara att en anställning är på heltid. En arbetsgivare som anställer på deltid ska kunna ange ett skäl till detta (om arbetstagaren så begär; LAS 4 a §). Men lagen ställer inga krav på dessa skäl, och öppnar ingen dörr för facket att underkänna eller ifrågasätta de skäl arbetsgivaren uppger.
Vad som står klart är att skyddet mot hyvling är alldeles för svagt. På H&M tvingas nu många personer med lång anställningstid att välja mellan en lön de inte kan leva på och arbetslöshet. Deras anställningsskydd är ens inte värt pappret det är skrivet på.
Samtidigt gör H&M stora vinster och aktieutdelningar. Förra året höjdes VD:s lön med 2 miljoner kronor till över 14 miljoner.
Att förhindra att arbetsgivare kan behandla sina anställda på det här viset är en av Handels främsta prioriteringar i avtalsrörelsen. För att alla ska kunna leva på sin lön behöver lönerna höjas. Men det är inte nog. Rätten att som deltidsanställd gå upp i timmar måste stärkas. Och – vilket fallet med H&M tydligt visar – de timmar man redan har på kontraktet måste skyddas mot hyvling.
Den senaste tiden har villkoren för Sveriges handelsanställda skapat rubriker. Och det är särskilt ett företag och en företeelse som stått i fokus: modejätten H&M och hyvling av arbetstid. Många av Handels medlemmar har fått ett ”erbjudande”: fortsätt göra samma jobb på samma arbetsplats, fast färre timmar i veckan. Och se din inkomst sänkas i motsvarande grad. Vad som händer om man inte accepterar erbjudandet? Ja, då blir man uppsagd.
Vissa erbjudanden är föga mer än ett förtäckt hot.
Men vad tusan är det H&M håller på med? Hur kan de göra så här? Gäller anställningsskyddet inte längre?
Faktum är att inget i det H&M nu gör är nyheter för Handels. Vi har länge brottats med den här verkligheten. Det som sticker ut med H&M är omfattningen av försämringarna, och den cynism med vilken de genomförs.
Livet som handelsanställd börjar ofta i stor otrygghet. Sedan följer, i bästa fall, små steg i riktning mot ökad trygghet. Samtidigt ökar vanligen behovet av trygghet, i takt med att man bildar familj, behöver ett fast boende och tar banklån. Ofta ökar behovet av trygghet snabbare än den faktiska tryggheten.
Nästan 3 av 10 butiksanställda arbetare har en tillfällig anställning. Tre av fyra av dessa kallas in vid behov eller arbetar per timme. Det är de mest otrygga formerna av tillfälliga anställningar. Många vet inte om de har någon anställning nästa månad, nästa vecka, nästa dag.
7 av 10 jobbar deltid. Var fjärde har färre än 20 timmar i veckan på sitt kontrakt. Så har arbetare i detaljhandeln en genomsnittlig löneinkomst på 18 300 kronor i månaden – före skatt.
Ett tryggt jobb med en lön att leva på är således att betrakta som ett privilegium för butiksanställda. Ett privilegium man ofta behöver ägna flera år åt att göra sig förtjänt av.
Men 2016 hände något som raserade tryggheten även för den lyckliga skara som lyckats tillkämpa sig en fast anställning på heltid, eller åtminstone närapå heltid. En Coop-butik bestämde sig för att göra en omorganisering. Verksamheten skulle i större utsträckning bedrivas med deltidstjänster. Värdelöst för de anställdas trygghet och möjlighet att leva på sin lön, så klart. Och ett flagrant brott mot alla högtidliga försäkringar om ambitionen att inrätta tjänster med hög sysselsättningsgrad.
Men det stannade inte där. Coop genomförde sin omorganisation genom att erbjuda ett flertal anställa omplacering. Lagen om anställningsskydd slår fast att en arbetsgivare inte får säga upp någon ”om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig”. Denna regel är till för att skydda arbetstagaren, så att hen inte kan bli uppsagd om det samtidigt finns en ledig tjänst som hen – efter en rimlig kompetensutvecklingsinsats – skulle kunna utföra. Då ska hen i stället erbjudas omplacering till den andra tjänsten.
Vad Coop gjorde var att erbjuda anställda omplacering till samma jobb, på samma arbetsplats, men till färre timmar. Den som inte accepterade omplaceringserbjudandet kunde sägas upp, eftersom arbetsgivaren då fullgjort sin skyldighet att bereda annat arbete hos sig, resonerade Coop. Omöjligt, invände Handels. Lagen talar om ”annat arbete”, inte ”samma arbete men på färre timmar och till lägre inkomst”.
Handels tog ärendet till Arbetsdomstolen. Till Handels och många andras stora förvåning gick domstolen på arbetsgivarens linje. Lagen som skrivits för att skydda arbetstagare kunde nu i stället användas för att beröva dem deras trygghet. Inte ens den grupp som lyckats tillkämpa sig en fast anställning på heltid kan lita på att ha den kvar om några månader.
Sedan dess har Handels lyckats stärka skyddet för arbetstagarna något, genom kollektivavtal. Den som får sina timmar hyvlade har rätt till en omställningstid motsvarande uppsägningstiden. När lagen om anställningsskydd gjordes om förra året skrevs denna förändring in i lagen (den maximala omställningstiden är dock kortare i lagen än i Handels avtal; LAS 7 b §).
Ytterligare en justering gjordes i den nya lagen om anställningsskydd: omplacering till arbete med lägre sysselsättningsgrad ska erbjudas enligt turordning (LAS 7 a §). Det innebär att om alla jobbar heltid och hälften av tjänsterna ska hyvlas till halvtid så är det den halva av personalstyrkan som har kortast anställningstid som drabbas. Men på arbetsplatserna i handeln har de som har kortast anställningstid ofta väldigt låg sysselsättningsgrad. Det kanske bara är de tre fjärdedelar av personalstyrkan som har längst arbetstid som jobbar halvtid eller mer. Då är det bara bland dem man tillämpar turordningen.
I branscher med utbrett deltidsarbete kommer hyvling därför, även med den nya lagstiftningen, ofta att drabba anställda med lång anställningstid. Principen om ”sist in, först ut” sätts på så sätt ur spel.
Dessutom: om man väljer att hyvla till exempel fem eller tio timmar från allas kontrakt så blir det inte aktuellt med någon turordning. Alla berörs ju.
I lagen om anställningsskydd finns ytterligare en ny skrivning som har bäring på H&M-fallet. Där står att utgångspunkten ska vara att en anställning är på heltid. En arbetsgivare som anställer på deltid ska kunna ange ett skäl till detta (om arbetstagaren så begär; LAS 4 a §). Men lagen ställer inga krav på dessa skäl, och öppnar ingen dörr för facket att underkänna eller ifrågasätta de skäl arbetsgivaren uppger.
Vad som står klart är att skyddet mot hyvling är alldeles för svagt. På H&M tvingas nu många personer med lång anställningstid att välja mellan en lön de inte kan leva på och arbetslöshet. Deras anställningsskydd är ens inte värt pappret det är skrivet på.
Samtidigt gör H&M stora vinster och aktieutdelningar. Förra året höjdes VD:s lön med 2 miljoner kronor till över 14 miljoner.
Att förhindra att arbetsgivare kan behandla sina anställda på det här viset är en av Handels främsta prioriteringar i avtalsrörelsen. För att alla ska kunna leva på sin lön behöver lönerna höjas. Men det är inte nog. Rätten att som deltidsanställd gå upp i timmar måste stärkas. Och – vilket fallet med H&M tydligt visar – de timmar man redan har på kontraktet måste skyddas mot hyvling.
David Eklind Kloo
Utredare på Handels
