Alla branscher behöver jobba med jämställdhet men problematiken skiljer sig åt. I Handels rapport ”Varje timme räknas” visar vi att löneskillnaderna inom handeln inte är det stora problemet. I detaljhandeln tjänar kvinnor 96,4 procent av männens lön. Däremot jobbar kvinnor i mycket större utsträckning deltid vilket får en stor effekt på löneinkomsten. Om vi tar hänsyn till kontrakterad tid tjänar kvinnor 86,7 procent av männens löner. För 20-åringar är skillnaden i genomsnittlig inkomst mellan män och kvinnor i detaljhandeln 1 000 kronor per månad, för att sen stiga till 1 900 kronor i 30-årsåldern. För 40-åringar har löneskillnaden ökat till 3 800 och den toppar i sena 50-årsåldern på 5 200 kronor per månad. Om vi tittar närmare på de som jobbar inom lager och e-handel ser vi däremot att inkomsterna både är högre och skillnaden mellan könen mindre både i kronor och procent.



Därför kommer det inte vara möjligt att åstadkomma jämställda löneinkomster utan att åtgärda skillnaderna i kontrakterad arbetstid. Rätt till fler timmar på kontraktet och stopp för hyvling av arbetstid skulle vara viktiga steg i rätt riktning för handelsbranschen och är något som parterna kan och bör avtala om, om de har ambitionen att öka jämställdheten i branschen. Enligt Handelsordförande Linda Palmetzhofer borde det vara intressant även för arbetsgivarna.

En lön som går att leva på ger större trygghet för de anställda. Det ger en lojal personal, som i längden bidrar till en ökad lönsamhet för företaget, säger hon i en kommentar.

En annan utmaning för handeln är så kallad värdediskriminering, det vill säga hur olika yrken med samma kvalifikationer och svårighetsgrad värderas. Kvinnors arbete värderas lägre än motsvarande manligt arbete. Medellönen är nästan alltid lägre inom de yrken som domineras av kvinnor jämfört med mansdominerade yrken. För att komma åt värdediskrimineringen och de lägre lönenivåerna i kvinnodominerade branscher som handeln krävs också särskilda satsningar för att höja lönerna i förhållande till andra branscher.



Även om parterna på arbetsmarknaden genom överenskommelser kan öka jämställdheten krävs också politiska reformer. Det ojämställda uttaget av föräldraledighet och ansvar för hem och barn resulterar inte sällan i både lägre lön och färre arbetade timmar för kvinnor jämfört med deras manliga kollegor. Därför behövs även politiska initiativ för att åstadkomma ett mer jämställt uttag av föräldraledighet, rätt till heltid och ökad anställningstrygghet.